Bloggen - Susanne Sefyrin

Go to content

Main menu:

Mellan hägg och syrén

Published by Susanne in Filosofen · 23/5/2017 21:50:00


Mellan hägg och syrén
 
Uttrycket lär ha myntats av en skomakare för väldigt länge sedan.
 Han hade satt upp en skylt utanför sin verkstad där han meddelade: 
Stängt mellan hägg och syrén 
En svunnen tid då betald semester som begrepp inte var uppfunnen. Trots det tog den stackars hårt arbetande mannen ledigt några dagar om året när försommaren var i antågande.
Själv brukar jag ta en vecka semester nu när naturen är som allra vackrast, strutta runt i sommarhagen och hänföra mig för skaffa energi och inspiration i mitt skrivande eller att helt enkelt
  ”bara-vara”.
 
Allt gott!
/Susanne


Åter ute ur vinteridet

Published by Susanne in Författaren · 19/4/2017 10:56:00
Tags: Vårskrivaförfattare


Efter en tids frånvaro här på bloggen har jag nu återkommit ur mitt vinteride. Lite yrvaket ser jag mig omkring, för det här fenomenet är något som jag blir lika överraskad av varje år är, när våren plötsligt bara är här. Att sjunga vintern rasat ut, är väl kanske att ta i, men visst är det vår!
Se bara på tussilagon som uppkäftigt lyser i dikesrenar och trotsar Kung Bores attacker. Kakafonier av fågelkvitter som väcker mig arla morgonstund. Och så Ljuset. Ljuset med stort L. Ibland ser jag årstiderna lite som en metafor för att cykla. Efter en lång motig uppförsbacke (höst och vinter) är det dags att bara njuta av härliga nedförsbackar (vår och sommar). Visst kan det finnas nerförsbackar under den mörka årstiden också, absolut. Men inget slår just den här tiden på året. Enda nackdelen skulle ju kunna vara för min del att jag hellre struttar runt vårrusig i naturen, istället för att förankra bakdelen på stolen framför datorn och skriva på min roman.

Det här fenomenet – att ta sig i kragen och jobba med skrivandet – har jag löst med att jag bokar in tid med mig själv i min kalender. Dessa tider är lika heliga som en bokad tid hos tandläkaren. Med andra ord, det ska mycket till innan jag ruckar på den avtalade tiden.
Och faktiskt, det funkar rätt bra! Trots att solen lyser och allt bara är magiskt i luften.
Och just nu är det en sådan stund. Tre timmar inbokad tid har jag lagt in för att påbörja en en nyckelscen med rätt mycket action. Men sedan, när jag satt punkt, då ska det struttas runt härutanför. 
Eller, så blir det häng vid husgaveln, med kaffe och GodBok!
Allt gott!
/Susanne


 Pst.. Lite finstilt. Lämna gärna en kommentar om du vill. Tyck på "Read all" här nedanför, så kommer formuläret upp. 
Ingen aning om varför det är så. Men vissa saker ska man bara förlika sig med.


Allt jag önskar till jul...

Published by Susanne in Filosofen · 19/12/2016 19:00:00
Tags: Böckerläsningtomten

Allt jag önskar till jul!

Häromdagen när jag läste DN så fastnade jag för en intressant artikel. Bokbranschen går framåt! 
Den negativa spiralen har brutits. Folk läser som aldrig förr och på biblioteken är det långa väntelistor för nyutkomna böcker. Även i bokhandeln ser man att folk rör sig bland hyllorna och bokborden. Skönlitteraturen tycks vara den som blomstrar mest. 
En del kritiker brukar rynka på näsan åt genrer som chic-lit, romance, feel-good, SF och deckare.
Men min fasta tro och övertygelse är att det finns ingen dålig litteratur. Den litteratur som blir läst är bra litteratur. 

Kulla Gulla var nästan bannlyst när jag var liten. Fanns inte ens på biblioteket, trots att böckerna var högt älskade av framför allt oss tjejer. Numera finns Kulla Gulla på biblioteket och jag tror ingen bibliotekarie fnyser om någon frågar efter den. Kulla Gulla och andra tjejböcker om exempelvis ponnyer tror jag förresten har bidragit till mitt eget stora intresse för att läsa och skriva. Låta fantasin flöda och ibland fortsätta där boken satt punkt. Hur gick det sedan?

Jag var nog runt fyra-fem när jag snöade in i böckernas underbara värld.
Faktiskt så minns jag tydligt än i dag när jag mödosamt försökte få ihop de där märkliga guldskimrande krumelurerna som stod tryckta på omslaget till en tjock naturbok. Vår underbara värld, löd titeln och det var den första meningen som jag lyckade skriva.  Att bläddra bland alla fantastiska bilder på exotiska djur, eldsprutande vulkaner och gula sandöknar…

Jag vet att jag läste sönder boken. Till slut föll den isär och då var jag på väg att bli tonåring. Kommer så väl ihåg när det blev dags för att slutligen skiljas, så många blad som fattades och pärmarna som inte klarade att hålla ihop de återstående sidorna. Jag städade mitt rum, plockade ur bokhyllan och så kastade jag boken tillsammans med en knippe ytterligare synnerligen vältummade titlar.

Men det fina i kråksången var ju att de tomma platserna i bokhyllan gav plats till nya böcker!
Och nu är det dags igen. Har rensat lite i bokhyllan, lämnat till andrahandsbutiken och skrivit en önskelista till Tomten. Och Tomten brukar göra mig bönhörd. 
Så nu gäller det bara att vara så snäll som möjligt och hålla tummarna!


November

Published by in Filosofen · 9/11/2016 18:57:00

November

Ibland hör jag folk säga saker i stil med; vad ska man med november till, man borde kunna hoppa över den, regn, dis och ännu mer regn… Känns det igen?
Själv brukar jag ivrigt protestera. Jag är född i november, och utan november…tja…
 Om jag nu bortser från att november är min födelsemånad så gillar jag ändå den här tiden på året. Kanske är det melankolin, lite dystert på ett otvunget sätt, en melankoli som mitt i vemodet över att sommaren är slut och vintern står för dörren, samtidigt är mjuk och omhuldande.
Naturen som dragit tillbaka sina färger och bytt ut sommarens och höstens prakt mot dämpade jordnära kulörer i brunt, svart och grått. Enkelheten, den råa osminkade,  en lisa för själen. 

Att sakta strosa mina stigar i skogen, droppet från en naken avklädd björk, doften av fuktig mossa och granbarr. Ingen kakafoni av hysteriska fåglar, utan nu endast enstaka ljud från de fåglar som valt att stanna och kämpa över vintern. Hugin och Munin som med sitt krrrp krrp ovanför talltopparna, eller någon domherre med fru som letar frö. Ibland en ekorre som hoppar från tallegren och på marken spår efter skogens konung.   
Att sedan, efter en lång skön meditativ promenad i skogen, komma in i värmen, slappa i sköna fåtöljen, slänga upp fötterna på fotpallen och sippa ångande varmt te, en god bok och utan ett endaste uns av dåligt samvete för att gräset behövs klippas, landet rensas och fönstren putsas. 
Bara vara.

/Susanne
 Pst.. Lite finstilt. Lämna gärna en kommentar om du vill. Tyck på "Read all" här nedanför, så kommer formuläret upp. 
Ingen aning om varför det är så. Men vissa saker ska man bara förlika sig med


Oktober

Published by Susanne in Filosofen · 1/10/2016 10:08:00
Tags: oktobermeditationfilosofi

Oktober
Oktober, en tid för eftertanke. 
En stunds meditativ avkoppling genom att stilla betrakta ett tänt ljus och läppja på en kopp te, är ett utmärkt sätt att klura över livets gåtor i allmänhet, men också över sig själv i synnerhet. Vem är jag? Vart vill jag? 
Inte helt enkelt lätta frågor och det är inte nödvändigt med rena konkreta svar, det räcker gott med att odla känslan, bekräfta själen.
Inte bara själen borde få njuta av den tid på året som för säkert många av oss anser som rätt kravlös. Nu bylsar vi på oss bekväma koftor som effektivt döljer alla kroppsliga skavanker, mössan på huvudet och strunt i frisyren, en sjal virad flera varv runt halsen är pricken över i:et.
Sedan är det allt man stoppar i sig. Själv brukar jag låta den här perioden på året bli lite nyttigare., helt enkelt försöka undvika onyttigheter.  Vitt socker (godis, läsk, bakverk…), rött kött, charkuterier och alkohol.
Sommarens fester är över, och nu kan det vara en bra tid att låta kroppen exempelvis få en detox-kur. 
Jag är ändå av den bestämda uppfattningen att livet inte ska innehålla förbud och pekfingrar mot det som är smarrigt, visst ska man kunna unna sig en riktigt god köttmiddag med ett bra vin eller när tiden är knapp slänga ner en bit falukorv i stekpannan.
Och så nu när kvällarna blir längre kan man välja mellan att glo på meningslösa teveprogram eller sjunka ner i fåtöljen med en riktig god bok. 
Jag väljer det sistnämnda!
Dessutom har jag också en del själv att skriva i mitt romanprojekt. Följ mig gärna på bloggen.
Allt gott till dig!
 
/Susanne
 Pst.. Lite finstilt. Lämna gärna en kommentar om du vill. Tyck på "Read all" här nedanför, så kommer formuläret upp. 
Ingen aning om varför det är så. Men vissa saker ska man bara förlika sig med!


Om livsval

Published by in Bokhyllan · 20/10/2015 10:50:00
Tags: RelationermobbningAnnaFredrikssonromaner

Gå eller stanna kvar?
En författare som jag tycker skriver väldigt bra är Anna Fredriksson. På bordet i min läshörna ligger hennes senaste alster; Tisdagsklubben. Femtio sidor in i berättelsen är jag långt ifrån besviken. 
Fredriksson är helt enkelt fantastisk på att beskriva livsval. 
Gå eller stanna kvar.

Tyvärr är den här romanen ganska tunn, knappt trehundra sidor. En bra bok är som en utsökt pralin som man (enligt min åsikt) bör avnjuta i ett lugnt tempo. Därför har jag satt en gräns för den här boken. Max femtio sidor om dagen. Om jag kan hålla mitt eget löfte så bör jag kunna se fram mot sköna läsestunder resten av veckan.

Fredrikssons förra roman; Augustiresan, rekommenderar jag verkligen. Det är en relationsroman om otrohet och stark vänskap, ganska vanliga ingredienser i svensk skönlitteratur. Men det som verkligen berörde mig när jag själv läste Augustiresan för något år sedan handlade om hur huvudpersonen blev utfrusen och mobbad på sin arbetsplats. Hon hade gjort något oförlåtligt, hon hade blivit chef över sina tidigare kollegor. 
Med bästa föresatser hade hon gått in i det nya jobbet med energi och med tankar att hon hade sina arbetskamrater med sig. 
Men det hade hon inte... 
Ni vet jantelagen, kom för f*n inte hit och tro att du är något… 
Min personliga åsikt är att just det här fenomenet frodas kraftigare i en del arbetsklimat och där det ofta finns övervägande kvinnor. Kvinnor gillar helt enkelt inte när en annan kvinna (som inte är en själv förstås) tar ett kliv upp på karriärstegen. Skitsnack och missunnsamhet. Skadeglädje när den nya chefen misslyckas… Ännu mer skitsnack… och så någon som likt en äggsjuk Krösamaja ser till att den nya chefens tillkortakommande kommer företagsledningen till kännedom. Allt för att göra tillvaron surt för den tidigare kollegan. 
I den här berättelsen är det så solklart vilka som sätter käppar i hjulet. 
Hög igenkänningsfaktor stod det i en recension.  
Läs! 


Min nya kärlek heter Karin

Published by Susanne in Filosofen · 22/6/2015 17:57:00
Tags: cykel
Nu är det slut. Definitivt över. I över tjugo år har vi kämpat ihop, i vått som torrt. Det gick fort på slutet. 
Inte helt oväntat, det har gnisslat i maskineriet rätt länge, men inte värre än vad många andra har det. Tror jag.
Beslutet att vi skulle skiljas tog både jag och min man i helgen. Inget mer att göra sa han uppgivet och strök mig över kinden.
 Att skaffa en ny var ett måste för mig. 
Hon heter Karin och visst är hon en skönhet?



Back to content | Back to main menu