November
Ibland hör jag folk säga saker i stil med; vad ska man med november till, man borde kunna hoppa över den, regn, dis och ännu mer regn… Känns det igen?
Själv brukar jag ivrigt protestera. Jag är född i november, och utan november…tja…
Om jag nu bortser från att november är min födelsemånad så gillar jag ändå den här tiden på året. Kanske är det melankolin, lite dystert på ett otvunget sätt, en melankoli som mitt i vemodet över att sommaren är slut och vintern står för dörren, samtidigt är mjuk och omhuldande.
Naturen som dragit tillbaka sina färger och bytt ut sommarens och höstens prakt mot dämpade jordnära kulörer i brunt, svart och grått. Enkelheten, den råa osminkade, en lisa för själen.
Att sakta strosa mina stigar i skogen, droppet från en naken avklädd björk, doften av fuktig mossa och granbarr. Ingen kakafoni av hysteriska fåglar, utan nu endast enstaka ljud från de fåglar som valt att stanna och kämpa över vintern. Hugin och Munin som med sitt krrrp krrp ovanför talltopparna, eller någon domherre med fru som letar frö. Ibland en ekorre som hoppar från tallegren och på marken spår efter skogens konung.
Att sedan, efter en lång skön meditativ promenad i skogen, komma in i värmen, slappa i sköna fåtöljen, slänga upp fötterna på fotpallen och sippa ångande varmt te, en god bok och utan ett endaste uns av dåligt samvete för att gräset behövs klippas, landet rensas och fönstren putsas.
Bara vara.
/Susanne
Pst.. Lite finstilt. Lämna gärna en kommentar om du vill. Tyck på "Read all" här nedanför, så kommer formuläret upp.
Ingen aning om varför det är så. Men vissa saker ska man bara förlika sig med